Riktlinjer

Funktionell tarmsjukdom – Nationell riktlinje

Publicerad 9 februari 2024

Sammanfattning

• Funktionell tarmsjukdom har en mycket hög prevalens. Funktionell förstoppning är den vanligaste diagnosen, men även irritabel tarm (IBS), funktionell diarré och funktionell uppkördhet eller uppblåsthet som ingår i sjukdomsgruppen är vanliga.
• Bland bakomliggande sjukdomsmekanismer är en förändrad neurologisk kommunikation mellan tarm och hjärna central enligt en biopsykosocial förklaringsmodell med en avvikande sensorisk-motorisk funktion, immunologiska avvikelser, variationer i tarmens mikrobiota och barriärfunktion samt känslighet för kostkomponenter i en komplex samverkan. Psykosociala faktorer är av betydelse för sjukvårdsbehovet, symtomens intensitet samt hur väl man kan hantera sina symtom.
• Diagnostiken kan förenklas om man utgår från diagnoskriterier (Rom IV) där tidsaspekten är central: symtom under de senaste tre månaderna med debut minst sex månader före diagnostillfället. Uppfylls dessa utan att det förekommer alarmsymtom krävs ett fåtal utredande åtgärder innan diagnos kan ställas med hög säkerhet.
• En tydligt förmedlad och förklarad diagnos är en första behandlande åtgärd. Symtomlindrande behandling inriktas mot dominanta symtom, där det är klokt att skapa en tydlig uppföljningsstruktur avseende initierade behandlingar.
• Funktionell tarmsjukdom är ett godartat tillstånd utan förekomst av överdödlighet.

riktlinje_funktionell_tarmsjukdom_2023