Riktlinjer
Kronisk pankreatit, 2018
Publicerad 21 november 2018
Sammanfattning
Kronisk Pankreatit (KP) bör misstänkas hos patienter med recidiverande buksmärtor av oklar genes och/eller kliniska tecken på exokrin pankreasinsufficiens. Även patienter med kroniska diarréer utan buksmärtor kan lida av KP. Alkohol är den viktigaste oberoende riskfaktorn för kronisk pankreatit. Andra riskfaktorer är rökning, manligt kön och hereditet för sjukdomen. Kronisk pankreatit är ofta associerad med upprepade episoder av akut pankreatit.
Vid misstanke om KP bör remiss utfördas till gastroenterolog för utredning och diagnos. Därefter bör majoriteten av patienterna skötas i primärvården. Vid komplicerande faktorer, bör adekvat subspecialist konsulteras.
Måttliga till kraftiga smärtor i övre delen av buken, eventuellt med utstrålning till ryggen är det dominerande symtomet hos 80-90% av patienterna. Smärtorna kan vara attackvisa med mellanliggande perioder av relativ smärtfrihet eller svåra, kontinuerliga och direkt invalidiserande.
Exokrin pankreasinsufficiens kan definieras som att nivån av pankreasenzymaktivitet i tarmlumen reducerats så att den understiger den som krävs för att upprätthålla en normal matsmältning. Typiska symtom vid exokrin pankreasinsufficiens är lös avföring, ökad avföringsfrekvens, viktförlust och minskad muskelmassa. Exokrin pankreasinsufficiens kan dock också föreligga utan uppenbara symtom
Det finns i dag ingen accepterad klinisk definition av KP. KP brukar dock allmänt definieras som en inflammatorisk sjukdom i bukspottkörteln kännetecknad av irreversibla morfologiska förändringar som normalt orsakar smärta och/eller permanent förlust av exokrin och endokrin funktion. Morfologiska förändringar inkluderar oregelbunden utvidgning av huvudgång och sidogångar, förkalkning av gångar och parenkym, oregelbundet format parenkym, pseudocystor och glandulär atrofi. Tidigt i förloppet saknas ofta radiologiska förändringar.
2018-kronisk-pankreatitUppdaterad: 24 september 2024
