Riktlinjer

Patologiska leverprover – bakgrundsdokumentation, 2024

Publicerad 21 mars 2024

Allmänt om referensvärden för leverprover

Ett referensintervall för en kliniskt kemisk analys inkluderar 95 procent av en referenspopulations resultat. Nuvarande referensvärden togs i bruk år 2004 och är resultatet av ett projekt (NORIP) vars syfte var att ta fram gemensamma nordiska referensintervall för de vanligaste kemiska och hematologiska analyserna för att minska risker för missförstånd och underlätta kliniskt samarbete. Referenspopulationen utgjordes av 3000 personer som uppfyllde specificerade kriterier. För ALP infördes en ny analysmetod vilket innebar ett betydligt lägre referensintervall jämfört med tidigare. Det övre referensvärdet för ALAT ökade trots att metoden för bestämning av enzymaktiviteten var oförändrad. Referensvärdet är nu betydligt högre i Norden jämfört med i många andra länder. Man spekulerade i att detta kan betingas av en ökad alkoholkonsumtion under de senaste decennierna och att selektionen av referenspersonerna inte specifikt exkluderade individer med hög kronisk alkoholkonsumtion. Emellertid har man tidigare visat att huvudsakligen andra faktorer än alkoholkonsumtionen i referenspopulationen påverkar referensintervallet för ALAT. Exempelvis vidtogs i NORIP inga åtgärder för att exkludera eller minimera risken för vanliga leversjukdomar som hepatit C och NAFLD bland referenspersonerna. I en koreansk studie visades att 95:e percentilen för S-ALAT bland individer med normal leverhistologi var betydligt lägre (0,53 μkat/L för män och 0,41 μkat/L för kvinnor; 1 μkat/L=60 U/L) än de värden som används i Norden (1,1 μkat/L för män och 0,75 μkat/L för kvinnor). De nordiska referensvärdena för leverprover, i synnerhet för transaminaser, kan inte säkert betraktas som normalvärden. I bedömningen av S-ALAT hos en enskild individ bör man också beakta att S-ALAT även hos personer med normal leverhistologi är, förutom till manligt kön, positivt korrelerat till framför allt BMI men också till ålder, P-Glukos och P-Kolesterol.

Trots extensiv utredning inkluderande leverbiopsi påvisas ibland inga leverrelaterade avvikelser vid lätt förhöjda leverenzymer. Vid uppföljning efter i medel ca 7,5 år av patienter med förhöjda leverenzymer och normal leverhistologi sågs normalisering av leverproverna utan utveckling av leversjukdom hos 21 %, fortsatt oförklarad stegring utan tecken till leversjukdom hos 53 % och utveckling av steatos hos 16 %. Hos 4 % sågs tecken till alkoholöverkonsumtion och ytterligare 4 % utvecklade autoimmun leversjukdom.

Patologiska leverprover – bakgrundsdokumentation 2024