Riktlinjer

Endoskopiskt ultraljud (EUS) – nationella riktlinjer

Publicerad 22 mars 2024

Idag är diagnostiskt EUS närmast en standardundersökning på många endoskopienheter runt om i världen och samtidigt utvecklas och förfinas de terapeutiska EUS-procedurerna i snabb takt. Detta sammantaget innebär att det behövs fortsatt forskning på området, men att det idag också finns tillräckligt mycket vetenskap och evidens för att kunna ge konkreta råd och rekommendationer om hur såväl diagnostiskt som terapeutiskt EUS bör utföras.

Indikationer och rekommendationer inom diagnostiskt EUS

Den vanligaste indikationen för att använda EUS är inom cancerdiagnostik och i förekommande fall för stadieindelning (staging) av tumörer. Ofta kombineras EUS med en finnålsaspiration (FNA) eller med en finnålsbiopsi (FNB). Inom Norden är radiologiska undersökningar välutvecklade och tillgängliga. I regel kommer remissen för EUS efter en påvisad oklar förändring på en radiologisk eller endoskopisk undersökning. I Sydeuropa används EUS oftare som den primära undersökningsmetoden.

EUS, utan provtagning, kan ibland vara tillräckligt för att bekräfta en diagnos för ett antal specifika frågeställningar. Det finns förändringar med endosonografiska karakteristika som för en erfaren undersökare är lätta att känna igen och som inte alltid kräver punktion. Exempel på dessa är duplikationscystor, lipom, stenar och ektopisk pankreas. I många andra fall önskas vävnadsprovtagning av behandlande läkare, så att denne kan fatta bättre terapeutiska eller palliativa beslut.

Nationella riktlinjer för Endoskopiskt ultraljud (EUS) 2024