Riktlinjer

Patologiska leverprover – sammanfattning, 2024

Publicerad 21 mars 2024

Detta dokument har utformats i avsikt att underlätta vid utredning av patologiska leverprover. Det riktar sig både till primärvården och till sjukhusbaserade enheter som handlägger dessa frågeställningar. Utredning av patologiska leverprover initieras vanligtvis i primärvården och kan behöva kompletteras vid sjukhusbaserade kliniker. Arbetsgruppens förslag till vilka diagnostiska åtgärder som bör utföras och vilka sannolika eller verifierade diagnoser som bör handläggas vid sjukhusbaserade kliniker visas i algoritmerna som färgade rutor. Vita rutor betecknar således utredningssteg som i första hand bör genomföras inom primärvården. Lokala traditioner och möjligheter kan dock påverka detta.

Med leverprover avses bilirubin, alaninaminotransferas (ALAT), aspartataminotransferas (ASAT), alkaliska fosfataser (ALP) och γ‐glutamyltransferas (GT). ALAT är mer leverspecifikt än ASAT varför algoritmerna för utredning av förhöjda transaminaser utgår från ALAT. Förhöjda värden för dessa analyser kan även ha extrahepatiska orsaker. GT har låg specificitet för hepatobiliär sjukdom varför utredning av isolerad GT‐stegring inte rekommenderas. Förhöjt bilirubin men i övrigt normala leverprover är vanligt förekommande. Handläggningen skiljer sig från vid misstänkt leversjukdom i övrigt och isolerad bilirubinstegring behandlas därför i separat algoritm (se sid. 9 i bakgrundsdokumentet).

Med patologiska värden avses nivåer överstigande det övre referensvärdet för respektive analys. Referensvärdena är gemensamma i Sverige och infördes år 2004 inom ramen för ett nordiskt projekt (NORIP) för att ta fram gemensamma nordiska referensintervall. Det övre referensvärdet (upper limit of normal – ULN) representerar den 97,5:e percentilen i en subjektivt frisk vuxen nordisk referenspopulation. Huruvida denna population i NORIP enbart representerar leverfriska individer är oklart. Exempelvis vidtogs inga åtgärder för att utesluta personer med asymtomatiska leversjukdomar ur referenspopulationen. De övre referensvärdena för analyserna ovan kan därför inte betraktas som normalvärden och kliniskt signifikant leversjukdom kan föreligga trots värden inom referensområdet. Detta gäller i synnerhet för S‐ALAT eftersom studier från andra länder har angett lägre övre referensvärden för S‐ALAT. Om andra förhållanden talar för att kliniskt signifikant leversjukdom kan föreligga är utredning motiverad trots S‐ALAT inom referensområdet.

Patologiska leverprover – sammanfattning 2024